Anna Nilsson-Ehle<\/p>\n
Intervju med \u00e5rets projektledare<\/strong><\/p>\n “Det \u00e4r sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 vad folk t\u00e4nker g\u00f6ra n\u00e4r de sj\u00e4lva inte har gjort det tidigare” Men visst sl\u00e5s jag av tanken p\u00e5 att f\u00f6rl\u00e4gga ett m\u00f6te med Svenska ProjektAkademien hit till experimentverkstaden och l\u00e5ta de olika akademiska h\u00f6gs\u00e4tena f\u00e5 t\u00e4vla mot varandra i konsten att bygga en pappersmodell som snabbast tar sig igenom en vindtunnel med motvind. Vi f\u00e5r se om det inte blir s\u00e5. \u00c4r det inte just det stora problemet i den h\u00e4r typen av projekt att f\u00e5 en massa mycket skickliga fackspecialister med egna viljor och ambitioner att kompromissa och m\u00f6tas i en “gemensam bild”, undrar jag. Hade du n\u00e5gra hj\u00e4lpmedel eller knep f\u00f6r att definiera och tydligg\u00f6ra den gemensamma uppgiften?<\/p>\n “Ja, jag har faktiskt det. Jag har anv\u00e4nt mig av en bok som heter “Wisdom of Teams” utav Katzenbach. Den har varit som en ledst\u00e5ng f\u00f6r oss. I boken finns en triangel d\u00e4r man fokuserar p\u00e5 basfunktionerna i team. Den \u00e4r j\u00e4ttebra att ha som st\u00f6d. Det m\u00e5ste finnas ett v\u00e4rde f\u00f6r varje person i ett team. Man m\u00e5ste uppleva att m\u00e5len \u00e4r meningsfulla”. Vad \u00e4r det som du tycker har fungerat riktigt bra i projektet?<\/strong><\/p>\n “F\u00f6rst och fr\u00e4mst \u00e4r det viktigt att frig\u00f6ra m\u00e4nniskors kraft. Det tycker jag att vi lyckades med. Teamtriangeln h\u00e5ller som modell och jag vill g\u00e4rna jobba vidare med den. Min erfarenhet \u00e4r att n\u00e4r man lyckats h\u00e5lla en sluttidpunkt s\u00e5 bra som ni gjorde s\u00e5 har man skalat bort och senarelagt funktioner som inte beh\u00f6vs omg\u00e5ende och som kanske inte heller syns. Var det inte s\u00e5 ocks\u00e5 f\u00f6r er?<\/p>\n “Ja, vi \u00f6ppnade f\u00f6r en f\u00f6rl\u00e4ngd projekttid och l\u00e4t s\u00e5dant som inte var synligt vara. Bl. a. det som riktade sig till skolorna som skulle komma f\u00f6rst till h\u00f6sten. Alla djur fanns ju inte heller p\u00e5 plats utan har successivt flyttat in i anl\u00e4ggningen. V\u00e4rst var bristen p\u00e5 skriven information till bes\u00f6karna vilket vi kompenserade med en kraftfull bemanning. Det fanns naturligtvis ocks\u00e5 en massa andra sm\u00e5grejer; microv\u00e5gsugnar i personalens fikarum, sk\u00e5p till personalen vilket gav oss j\u00e4ttebesv\u00e4rliga f\u00f6ljdproblem. Etc.etc.<\/p>\n Jag brukar avsluta de h\u00e4r intervjuerna med att fr\u00e5ga vad \u00e4r det du skulle vilja g\u00f6ra om om det gick att backa tiden tillbaka?<\/p>\n “Det finns en hel del som jag skulle ha gjort annorlunda. Torbj\u00f6rn Wenell<\/p>\n
\nN\u00e4r jag en vacker vinterdag promenerar till Universeum f\u00f6r att intervjua \u00c5rets Projektledare 2001 Anna Nilsson-Ehle t\u00e4nker jag p\u00e5 vilket privilegium det \u00e4r att f\u00e5 g\u00f6ra de \u00e5rliga intervjuerna med \u00c5rets Projektledare. Det \u00e4r verkligen intressant att f\u00e5 lyssna p\u00e5 skickliga projektledare som p\u00e5 ett lyckat s\u00e4tt genomf\u00f6rt viktiga projekt.
\nUniverseum, som nyligen fick pris som Sveriges b\u00e4sta hus (!), \u00e4r ett nationellt vetenskapscentrum med fokus p\u00e5 naturvetenskap och teknik. H\u00e4r kan man g\u00f6ra experiment och studera levande milj\u00f6er som regnskog och akvarier.
\nUniverseum \u00e4r mycket st\u00f6rre \u00e4n vad jag t\u00e4nkt mig. Det ser verkligen sp\u00e4nnande ut d\u00e4r den ligger vid Korsv\u00e4gen i G\u00f6teborg. V\u00e4l inne blir k\u00e4nslan av volym \u00e4nnu starkare. Massor av m\u00e4nniskor i alla \u00e5ldrar tr\u00e4ngs i foaj\u00e9n. M\u00e5nga skolklasser f\u00f6rst\u00e5s. Det m\u00e5ste vara en otrolig m\u00f6jlighet f\u00f6r skolor och dagis att ta med g\u00e4nget hit och visa alla fantastiska milj\u00f6er. Jag b\u00f6rjar f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r Universeum fick pris som Sveriges b\u00e4sta hus.
\nAnna tar mig runt och vi f\u00f6ljer vattnets v\u00e4g fr\u00e5n en liten fj\u00e4llb\u00e4ck i kalla Norrland via en \u00e4lv till varmare s\u00f6tvattensmilj\u00f6er, till den br\u00e4ckta \u00d6stersj\u00f6n f\u00f6r att till sist komma till saltvattnet p\u00e5 v\u00e4stkusten. Alla milj\u00f6erna med sin natur och sitt specifika djurliv.
\nEn annan milj\u00f6 – Regnskogen – \u00e4r varm och fuktig med vackra f\u00e5glar som flyger fritt omkring.
\nNu har v\u00e5r vandring p\u00e5g\u00e5tt s\u00e5 l\u00e4nge att n\u00e4r vi kommer till de fascinerande tekniska milj\u00f6erna s\u00e5 inser jag att ska det bli n\u00e5gon intervju s\u00e5 m\u00e5ste jag beh\u00e4rska mig. Bara titta, inte prova och experimentera!<\/p>\n
\nEn erfaren projektledare
\n<\/strong>Anna har tidigare varit med om att bygga upp de modulteam p\u00e5 Volvo som starkt bidrog till att Hans Carlstedt blev utn\u00e4mnd till \u00c5rets Projektledare 1999.
\nN\u00e4r jag fr\u00e5gar Anna om vad hon kunde utnyttja av sina Volvoerfarenheter i sin roll som huvudprojektledare f\u00f6r Universeum s\u00e5 po\u00e4ngterar hon den omedvetna projektkunskap hon skaffat sig p\u00e5 Volvo.
\n“Erfarenheterna att jobba i en industriell projektmilj\u00f6 har varit en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r att projektet skulle lyckas. Den h\u00e4r typen av projekt k\u00e4nnetecknas av en massa entusiaster med djupt fackkunnande men ovana vid att jobba i projekt. Det \u00e4r s\u00e5 l\u00e4tt att ryckas med av alla fantastiska m\u00f6jligheter. D\u00e4rf\u00f6r g\u00e4llde det att skapa en struktur som alla s\u00e5g och f\u00f6rstod och att identifiera samtliga kritiska gr\u00e4nssnitt med avseende p\u00e5 teknik, tid och kostnader.”
\n“Det som sl\u00e5r mig”, s\u00e4ger Anna, “\u00e4r att man inte nog kan betona det l\u00e4rande som finns i en kvalificerad projektmilj\u00f6 som Volvos. Man underskattar den tysta och omedvetna kunskap som finns i en utvecklad projektkultur.
\nEtt av nyckelproblemen var just att hitta personer som b\u00e5de hade sakkompetens och projektledarkompetens. Eftersom huvudprojektet bestod av 75 projekt med 5-10 delprojekt vardera, s\u00e5 var vi beroende av att ha m\u00e5nga medarbetare med dubbelkompetensen. Vi visste att m\u00e5nga av ledarna inte hade tillr\u00e4cklig projekterfarenhet men de var mycket kunniga om inneh\u00e5ll och vision.
\nPlaneringen blev besv\u00e4rlig
\n<\/strong>Det \u00e4r sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 vad folk t\u00e4nker g\u00f6ra n\u00e4r de sj\u00e4lva inte har gjort det tidigare. F\u00f6r att st\u00f6dja projektledarna arbetade vi d\u00e4rf\u00f6r med en projektmodell med 10 faser som vi f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6renkla s\u00e5 att den blev hanterbar. Eftersom de flesta inledningsvis saknade f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r projektfl\u00f6det var det n\u00f6dv\u00e4ndigt att l\u00e4gga ned mycket energi p\u00e5 att skapa gemensamma rutiner och st\u00f6djande checklistor.
\nAtt f\u00e5 balans mellan de olika projekten och deras delprojekt var oerh\u00f6rt viktigt. Visserligen var alla fysiska delar och funktioner tydligt beskrivna men inte de mjuka t.ex. den m\u00e4nskliga hj\u00e4rnkraften. Ett exempel p\u00e5 detta \u00e4r de bekymmer vi har haft med bokningssystemet.
\nEtt annat stort och sv\u00e5rt problem av samma slag \u00e4r informationen till bes\u00f6karna bl.a. beroende p\u00e5 att vi har en s\u00e5 h\u00f6g ambitionsniv\u00e5. Det var sv\u00e5rt att hitta en samsyn p\u00e5 m\u00e5len och s\u00e4ttet att komma dit. Problemet \u00e4r att olika l\u00f6sningar m\u00e5ste samexistera. Nu n\u00e4r vi \u00e4r p\u00e5 plats i huset \u00e4r det l\u00e4ttare att tydligg\u00f6ra ambitionsniv\u00e5n.
\nYtterligare ett bekymmer som man har i den h\u00e4r typen av projekt \u00e4r att man inte i f\u00f6rv\u00e4g kan synligg\u00f6ra l\u00f6sningar. Man kan inte g\u00f6ra prototyper. Ibland tvingas man d\u00e4rf\u00f6r att g\u00f6ra grejer som man tycker k\u00e4nns dumma f\u00f6r att sedan korrigera dem. Det \u00e4r dock viktigt att man hela tiden har grepp om vilka risker man tar.”<\/p>\n
\n“Alla grupper, vi kallade dem f\u00f6r beroendegrupper, har jobbat med sina styrkor och svagheter. Svagheterna l\u00e5g i f\u00f6rsta hand i det gemensamma arbetss\u00e4ttet. Man \u00e4r beroende av varandra och det \u00e4r viktigt att definiera den gemensamma uppgiften. Varje grupp har d\u00e4rf\u00f6r identifierat sina gr\u00e4nsytor mot \u00f6vriga grupper och f\u00f6rs\u00f6kt hitta tydliga l\u00f6sningar p\u00e5 hur de ska samarbeta”.<\/p>\n
\nSedan tycker jag att vi lyckades skapa ett \u00f6ppet klimat. Teamen m\u00e5ste informeras om riskerna och f\u00f6rst\u00e5 hur de ska hanteras. De m\u00e5ste v\u00e5ga tydligg\u00f6ra riskerna och be om hj\u00e4lp.
\nVi h\u00f6ll tidplanen trots att vi tappade ett halv\u00e5r innan projektet startade. En stor hj\u00e4lp hade jag av att vi hade en s\u00e5 distinkt och tydlig deadline. Kungen skulle inviga anl\u00e4ggningen den 8 juni innan EU-m\u00f6tet startade. Att det blev just den 8 juni berodde helt enkelt p\u00e5 att det var d\u00e5 kungen kunde st\u00e4lla upp.
\nDet \u00e4r en konst att ha ett h\u00f6gt st\u00e4llt och mycket tydligt m\u00e5l och \u00e4nd\u00e5 kunna vara flexibel och f\u00f6r\u00e4ndra v\u00e4gen dit. Det kanske \u00e4r det allra viktigaste f\u00f6r ett lyckat projekt”<\/p>\n
\nJag skulle t. ex. skapa projektstrukturen mycket tidigare. Genom en tydligare projektstruktur hade vi kunnat identifiera kompetensbehovet snabbare. Vi hade mer kontrollerat kunnat knyta ihop kompetenserna.
\nEn tidigare struktur hade ocks\u00e5 hj\u00e4lpt oss att snabbare identifiera beroenden mellan teamen och de v\u00e4sentliga omv\u00e4rldskontakterna.
\nJag skulle ocks\u00e5 jobba mer med kommunikationen, b\u00e5de n\u00e4r det g\u00e4ller kommunikationen till bes\u00f6karna och internt inom projektet. Jag skulle satsa mer p\u00e5 en gemensam projektsajt. Man kan aldrig jobba f\u00f6r mycket med kommunikation!”
\nDet p\u00e5st\u00e5endet, som ju g\u00e4ller alla projekt, f\u00e5r avsluta v\u00e5r pratstund. Universeum \u00e4r verkligen ett sp\u00e4nnande projekt med ett utm\u00e4rkt resultat. Passa p\u00e5 och bes\u00f6k anl\u00e4ggningen n\u00e4r du f\u00e5r chansen.<\/p>\n